A-
A+

Varför duckar politikerna coronafrågan?

Arkivbild.

För cirka ett halvår sedan skrev jag en insändare som handlade om Sveriges bekämpning av pandemin. Jag efterlyste då ett ”pandemi-råd”.

Peter Norman

Rådet skulle bestå av experter från olika områden (virologer, beteendevetare, ekonomer, filosofer exempelvis). Rådet skulle ledas av socialministern och vara helt oberoende av Folkhälsomyndigheten. Rådet skulle därmed bli en oberoende röst och vara en kompletterande del av ett beslutsunderlag till regeringen.

Jag efterlyste också en styrelse till Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndigheten är idag en ”enrådsmyndighet” vilket i praktiken innebär att generaldirektören Johan Carlsson, ensam, fattar alla beslut i myndigheten. Han behöver inte lägga fram sina förslag till en styrelse som ställer kritiska frågor. Eller begär alternativa lösningar. Jag skrev även att jag inte har någon information som tyder på att Johan Carlsson inte är lämpad för sitt uppdrag. Diskussionen handlade således inte om Johan Carlsson utan om styrformen av myndigheten. Jag hävdade att det var orimligt att en person, utan att behöva få samtycke ifrån någon, kunde fatta för samhället så viktiga beslut alldeles på egen hand.

Insändaren publicerades i en av våra största morgontidningar. Förutom att jag fick uppmuntrande tillrop från ”de närmast sörjande” var tystnaden bedövande. Inte en kommentar från myndigheten. Inte en kommentar från politiskt håll. Vad beror detta på?

Pandemin har nu pågått i ett och ett halvt år. Vi har nu nödgats konstatera över 15.000 dödsfall. Detta innebär att det i Sverige har avlidit 144 personer per 100.000 innevånare. Motsvarande siffror för våra nordiska grannar är följande. Danmark – 46, Finland – 20, Norge – 16 och Island – 9. Dödstalet i Sverige är således tre gånger större än talet i Danmark, sju gånger större än talet i Finland, nio gånger större än talet i Norge och 16 gånger större än talet på Island.

Jag är den förste att problematisera dessa siffror. Det finns säkert många olika skäl till varför situationen i Sverige blev så katastrofalt mycket sämre än i våra nordiska grannländer. Jag, och många med mig, sätter vår tilltro till att Corona-kommissionen sprider ljus över detta problemområde.

Men, pandemin är ju inte över! Vi ser fortfarande kluster-utbrott och vi ser problem med låga vaccinationsgrader i vissa områden i Sverige. Vi vet heller inte hur länge vårt immunförsvar verkar efter det att vi fått våra vaccinationer.

Jag anser därför att vår Corona-strategi behöver diskuteras mer. Av två skäl. För det första är inte pandemin över. För det andra lär det inte vara den sista pandemi som drabbar Sverige. Nästa gång ska vi vara bättre förberedda och klara oss bättre!

Till sist, ett av våra större politiska partier har ett antal ledamöter i Sveriges Riksdag som inte är vaccinerade. Ett antal andra ledamöter vägrar svara på frågan om dom är vaccinerade. Detta är en skam för detta parti.  

Peter Norman
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Be om att bli uppringd

Mejla oss