A-
A+

Lennart Låftman: Vad kommer efter Ukraina?

E55:s krönikör Lennart Låftman skriver i sin premiärkrönika om kriget i Ukraina och undrar vad som händer härnäst.

Lennart Låftman

Annons

Först Georgien,
Sedan Krim,
Därefter Luhansk och Donetsk,
Och nu resten av Ukraina,
Vad härnäst ?

När vi blickar bakåt framträder mönstret klart. Vladimir Putin fastslog redan för tjugo år sedan att Sovjetunionens sönderfall var en katastrof av historiska mått. Att tänka sig att han, som det nya Rysslands ledare, hade ansvaret att hela vad som gått sönder borde väl inte heller vara en svår tanke att tänka.

Inte ens nu när vi har facit är det svårt att inse vad som hade kunnat göras under förloppet. Ingripa med kraftfulla ekonomiska sanktioner redan efter Georgien eller åtminstone efter Krim? Eller ingripa militärt i ett anfall av ”självförsvar”?

Motargumenten är lätta att förstå:
 – Putins regering är (åtminstone till formen) legitim och sprungen ur allmänna val.
Vem är vi att ifrågasätta det.
– Sanktioner drabbar ju vanligt folk. De har inte gjort något som förtjänar straff.
– Handel tjänar båda parter och vi behöver ju både olja, kol och gas och Ryssland behöver valuta. Såga inte av den gren vi gemensamt sitter på.
– Demokratier startar inte krig (annat än möjligen för sent).

Alla argumenten är giltiga och lätta att förstå. Men verkningslösa för var går gränsen, där vi måste förkasta några av dem i självförsvar ? Varför skulle utvecklingen stanna vid Ukraina ?
Det är önsketänkande. Med en parallell från början av andra världskriget (korridoren till Ostpreussen): Vore om några år ett krav på en korridor till Kaliningrad genom Litauen orimligt ? Vem tror då att USA/Nato skulle gå till krig för att söka förhindra detta. USA first, som både Biden och Trump faktiska är eniga om; jämför också vår statsministers uttalande när det gäller pansarskott till Ukraina. Svårt beslut men jag fattade det enbart med avseende på vad som skulle tjäna Sveriges intresse bäst. Realpolitik trumfar vackra ord!

Jag avundas inte toppolitikerna. För ibland måste beslut fattas utan tillräckligt underlag om följderna och där alternativen ter sig dåliga och kanska farliga. Och någon måste ta ansvar. Åtminstone hittills har besluten under det senaste decenniet varit naiva.

0
Lennart Låftman
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Be om att bli uppringd

Mejla oss