Så lätt skulle min mamma ha blivit lurad

Vi beställer var sin kaffe – jag en cappuccino, mamma svart. Bra val, säger ”rådgivaren”, vi kan kalla honom Abdel, med ett brett leende. Ser ingen direkt skillnad när drycken kommer, men vi slår oss ned i de två fåtöljerna som finns i det lilla rummet vi blir hänvisade till.

– Det kommer inte gå att tjäna några pengar på börsen de kommande 30 åren, kommer Abdel snart slå fast.

Rummet är hemtrevligt, inte avskalat och kalt. En lagbok ligger prydligt framme för att ingjuta förtroende. Den vita tavlan är till över hälften upptejpad med artiklar från den rosa affärstidningen Dagens industri. Signalen ska vara tydlig: här är det frågan om ekonomi på hög nivå.

Runt tavlan hänger ett myller av diplom och licenser som Abdel också kommer strössla hänvisningar till. På flera ställen i rummet finns det foton på hans familj, hans barn och fru. Och det är också i den änden han börjar mötet –  han berättar om sin svärmor och hur illa det var med hennes pension och hur han hjälpte henne.

Som i förbigående säger han att han ska ge mamma ett bra tips. Han börjar prata om den aktuella tilläggspensionen. Det kommer ta nästan hela mötet. Han är skicklig på att ställa frågor samtidigt som han pratar och får på sätt mer och mer information om mammas jobbsituation, inkomster och förmögenhet. Problemet är att hans kunskaper i sakfrågorna inte är djupare än det som vem som helst har kunnat läsa sig till i de artiklar kring tilläggspensionen som flera medier skrivit den senaste tiden.

Han slirar på skattesatser och annan fakta. Jag sitter och försöker bita mig i tungan för att inte avslöja mina kunskaper i ämnet, men måste någon gång ändå bryta in och rätta honom lite oskyldigt. Han ser lite förvånad ut, men fortsätter, pekar mot lagboken och tar ny sats i annan riktning.

Väntar hela tiden på att han ska fråga vad jag jobbar med och funderar i det tysta på vad jag ska svara. Men frågan kommer inte. Han är för fokuserad på mamma som precis fyllt 65 år och min skeptiska min under mötet säger nog också en hel del.

När vi suttit där alldeles för länge undrar jag försiktigt vad han egentligen vill prata om, även om artiklarna på tavlan vittnar om det. Det visar sig att det är företagsobligationer i fastighetsbolag han vill sälja. Han visar lite snabbt och slarvigt upp någon obligation som inte längre är aktuell och han slänger sig med kända namn som det börsnoterade fastighetsbolaget Klövern och finansmannen Rutger Arnhult.

Men i slutändan visar det sig att det är små fastighetsprojekt utanför Stockholms stadskärna som är hans hemmabana och som han söker investerare till.

Kort: Genom att sälja företagsobligationer kan ett företag låna pengar av andra än banken. Obligationen löper på en viss tid och ska ge en viss ränta. Ju högre ränta som utlovas desto högre risk, så klart. Tanken är att du ska få tillbaka de pengar du lånat ut med en ränta. Men det finns som vanligt aldrig några garantier. Inget är stensäkert.

Och att låna ut pengar till onoterade bolag som ska bygga parhus i Huddinge är kanske inte den smartaste affären just nu när flera bostadsutvecklare har stora problem. Men det är här hans replik om ”att det inte kommer gå att tjäna några pengar på börsen de kommande 30 åren” passar in. För om man inte kan tjäna pengar där kanske man kan göra det här.

Vi tackar för mötet och han lovar skicka lite mer information. Jag smyger mig fram till tavlan och begrundar artiklarna som jag nu ser är minst ett halvår gamla. Jag sneglar på diplomen och kan egentligen inte hitta ett enda som är särskilt färskt.

I väntrummet sitter redan nästa kund. Hon hälsar glatt på Abdel. Jag inser att det inte är första gången hon är där. Hon har köpt hans införsäljning. Hur han fått tag på min mammas kontaktuppgifter är oklart men jag förstår vid någon del under mötet att han använder sig av telefonförsäljning.

När vi kommer ut på gatan tittar jag på mamma med skeptisk min, men inser snart till min förvåning och stora bestörtning hur lätt det är att snärja folk i såna här möten.

”Det var väl inte ett så dåligt möte”, säger hon.